Betala vad du vill
för Polaris och Bliss Stage

Just nu säljer Ben Lehman sina spel Polaris och Bliss Stage för priset du vill betala. $1 är okej, $10 är okej, $20 är okej. Till och med gratis är okej om du bara mailar honom och förklarar varför du är intresserad av spelen, och var du hört talas om dem. Det hela är ett experiment som kommer pågå november ut som minst.

Klicka dig vidare för att läsa mer eller köpa spelen.

Polaris är en av de riktiga klassikerna bland indiespelen och handlar om riddare på Nordpolen som går ett tragiskt öde till mötes (antingen så dör man, eller så blir man en demon, eller så går världen under — underbart!). Jag och Wilhelm spelade en kort omgång för bara några veckor sen och det infriade verkligen mina förväntningar och förhoppningar, och jag kan säga att de var högt satta.

Bliss Stage är ett spel som jag inte har har testat men som varit med i Indierummet på GothCon. Jag tror Bens egna ord får beskriva spelet:

Bliss Stage is a role-playing game about teenage pilots fighting back against alien invaders with giant robots made of weaponized love. It’s about love and war and the future of humanity. It has a lot of sex parts in it.

Jajamen, robotar av kärlek och en skvätt sex.

Det låter väl ändå som nåt man måste kolla in?

Konventslängtan och spelmakande

Hösten är här och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag skall spela för spel den här terminen än. Det är många intressanta spel som precis kommit ut eller kommer den närmsta tiden, några tar vi säkert med oss till SävCon.

Medan jag ändå går i konventstankar tänkte jag ta och tipsa om några podcasts igen. Den första är avsnitt 133 av Out of Character där de diskuterar konventsspelande, och ger tips både till spelare och spelledare. Ett bra avsnitt som gav mig mig lite att tänka på.

Det andra är avsnitt 45 av Narrative Control, som handlar om vad man skall göra om en spelare fryser (dvs blir helt tyst när spelledaren frågar ”Vad gör du?”). Något som har hänt mig några gånger både på konvent och vid spel hemma.


I början på sommaren skrev jag om Tony M Meijers dogmautmaning, den är klar och spelen går att ladda ner i tråden där de lämnades in.

Är du sugen på att delta i en rollspelsmakarutmaning börjar faktiskt den tionde Game Chef-utmaningen om mindre än en vecka. Game Chef är riktigt intensivt, man har en vecka på sig att skapa ett rollspel kring ett givet tema, och det är riktigt kul att vara med och lära känna spelmakare från hela världen. På hemsidan finns länkar till tidigare utmaningar för den som är nyfiken.

Många av spelen vi gillar har sina rötter i Game Chef-spel som har vidareutvecklats efter utmaningen, här finns med andra ord möjligheten att testa spel innan de blir kända.

»Kortene ser jo flotte ut!«
— Spelmaterial till Archipelago II

Det är dags för en premiär här på bloggen: jag ska bjuda på lite spelmaterial. När jag bloggade om Archipelago II härom dagen så nämnde jag inte de kort som man kan använda till spelet. Dessa är resolutionskort (svarar på om en rollperson lyckas eller inte med nåt den försöker uppnå) och ödeskort (läses och tolkas i början av en scen för att se vad ödets nycker kan tänkas medföra).

Jag har översatt dem, samt de olika fraserna man använder i Archipelago, till svenska och sammanställt en pdf med alla kort man kan tänkas behöva.

Jag gjorde det mest för eget bruk, men det är roligt att få dela med sig också. Därför skickade jag ett mail till Matthijs Holter och frågade om jag fick posta dem här, och det fick jag gärna göra. »Kortene ser jo flotte ut!« tyckte Matthijs. Vad tycker du? Så här ser de ut:

Kort till Archipelago II

Om du vill ha riktigt snitsiga kort så ska du:

  • skriva ut de sex sidorna enkelsidigt
  • klippa ut korten
  • vika dem på mitten och limma ihop halvorna med lite tunn kartong mellan
  • stoppa dem i kortkondomer (det vill säga sådana plastfickor som man använder till kortspel, exempelvis Magic)

Jag gjorde klart mina kort igår kväll och de blev riktigt bra. Nu är det din tur!

Archipelago, spelmaterial (pdf, mindre än 1 MB)

Sommarlovet är slut!

Nu när det tycks som om höstregnen vill göra intåg här i Umeå så är det hög tid att väcka bloggen ur dess sommardvala. Finns det då något bättre att göra än att tipsa om ett spel?

Archipelago II är skrivet av norrmannen Matthijs Holter, och det är hans försök att fånga känslan från Ursula K. Leguins böcker om Övärlden.  Tvåan på slutet betyder förstås att det är en uppdaterad och bättre variant det är frågan om.

Jag ska inte vara alltför utförlig om exakt hur spelet fungerar (det är fritt att ladda ner, så klicka på länken i slutet på inlägget bara!), utan bara nämna några av de saker jag är riktigt sugen på att få prova.

I Archipelago II så är varje spelare ansvarig för ett tema, och i praktiken något av en spelledare för just den saken, t.ex. magi. I övrigt finns det ingen enskild spelledare: man turas om att vara huvudperson, och de andra spelarna är i princip alla spelledare under tiden. Det gör förstås att man måste vara lyhörda för varandra, men det är också precis vad spelet går ut på. Ett av Holters främsta tips för att spela spelet är att spela långsamt, vilket på sätt och vis känns som något av ett utropstecken. Många av de spel vi sysslar med i Indierummet går ju trots allt ut på att komma igång fort, och sen kunna spela klart på några timmar med full behållning.

I spelet finns det ett antal fraser som kan användas av vem som helst, när som helst. Några exempel på dessa är: »Försök på ett annat sätt«, »Beskriv i detalj«, och »Det är nog inte riktigt så lätt«. Den första är nog min favorit. Den är till för att man ska kunna peka ut något som inte riktigt stämmer in i det vi kommit överens om. Om någon plötsligt säger att det börjar regna godisklubbor på alverna i Midgård så är det nog ett bra tillfälle att säga »Försök på ett annat sätt«. Att peka ut att något inte stämmer är förstås inte revolutionernade, men att göra det till en naturlig del i spelet tror jag avdramatiserar det hela ganska mycket. Det handlar alltså inte längre om att jag pekar ut att du gör fel, utan om att vi hjälps åt att nå dit vi har sagt att vi ska gå. Och det tycker jag är fint!

I sammanhanget Archipelago II måste jag också nämna Love in the Time of Seið, skrivet av Matthijs Holter och Jason Morningstar. Kort sagt är det ett färdigt scenario som bygger på reglerna från Archipelago, men där de har putsats lite ytterligare. Jag har själv köpt pdf-versionen (finns även som tryck) och känner hur det kliar i fingrarna att få prova. Vem kan låta bli att vara nyfiken på hur det ska gå för prinsessan, riddaren, jarlen, trollkonan och kungen när vi vet att en av dem är varulv, flera av dem har andra lojaliteter än vi trott, och knappt någon är kär i den de verkar…?

Jag måste förresten tillägga att all vinst från Love in the Time of Seið skänks till MAG, en organisation som sysslar med att röja undan minor många andra typer av vapen från konfliktområden. Kudos till Morningstar och Holter!

Det blir nog en spännande höst!

Archipelago II på bloggen Norwegian Style (snoka runt för fler smakprov på norska spel!)

Love in the Time of Seið på Lulu (pdf, tryck)

Kampanjer,
dynamiska rollpersoner
och rollspelsmakande

Härlig sommar, inte sant?

Här uppe har vi oftast sol nuförtiden, men sommarvärmen har inte kommit än. Lika bra att ta det lugnt och förbereda lite inför höstens konvent och rollspelande.

Själv kommer jag att kasta mig i en rollspelsmakartävling som går på Rollspel.nu, Tony M Meijers första dogmautmaning för 2010. Deltagarna har en månad på sig att skriva ett litet rollspel på 1500 ord om Kallt, Krig och Mystiskt. Utmaningen startade redan i går så klockan tickar.

Samtidigt som utmaningen öppnades så postade vår vän Arvid, som är mannen bakom Indierummet på GothCon, en intressant artikel om vad han kallar Dynamiska rollpersoner. Artikeln tar bara några minuter att läsa, men det finns stoff för många spelmöten i den.

Det var ett tag sedan jag tipsade om en podcast, men nu är det dags igen. Killarna på Fear the Boot närmar sig sitt 200:e avsnitt med stormsteg, och i avsnitt 193 ger de mängder med tips för hur man skall förbereda inför en kampanj. De flesta av tipsen passar rätt bra för enkvällsspel också, väl värt tiden det tar att lyssna igenom.

Nu skall jag återgå till att vänta på värmen, och klura på ett rollspel om Kallt, Krig och Mystiskt.

Ett skepp kommer lastat

Finns det något bättre än att vänta på paket? Lulu.com hade nyligen en rea så då beställde jag några spel jag varit nyfiken på ett tag:

Fantasy, surrealism, slaveri, barnsoldater i ett uppror, och ett vampyrspel där vampyren inte behöver vara med (!). Jag som normalt har svårt för vampyrer är särskilt nyfiken på det sistnämnda, Annalise. Förhoppningsvis hittar jag en eller ett par nya favoriter som får följa med på konvent i framtiden. Ser du nåt som du tycker verkar vara intressant?

Det finns en hel uppsjö med rollspel på lulu.com, men de kan vara ganska knepiga att hitta. Sökfunktionen är inget vidare utan det bästa man kan hoppas på är att snubbla på tips och samlingssidor, även om det förstås kan vara roligt att botanisera fritt i den långa listan av träffar man får på sökorden »rpg« eller »roleplaying«.

Ett exempel på en samlingssida är denna: Story Games @ Lulu. Där hittar man en del av spelen jag beställt men även lite annat.

Man hittar ju även Wilhelms spel Höstdimma och Medan världen går under på lulu.com, dessutom tillsammans med länkar till andra svenska spelmakare. Ta en titt!

Uppdatering! [25/8 -10]

Sedan jag beställde de här böckerna så har Annalise kommit ut i en slutgiltig version. Den »tillsvidare-version« som jag beställde (och som jag tyvärr fick ett feltryck av!) är alltså inte längre tillgänglig. Jag har uppdaterat länken till att gå till pdf-versionen av det färdiga spelet istället. Vill man ha tag i den tryckta utgåvan verkar man just nu få vända sig till Indie Press Revolution. Vill man hålla sig uppdaterad så föreslår jag att man kikar på findannalise.com!

Spelleda på konvent

I går var Anders och hälsade på. Medan grytan stod på spisen och kokade lite högrev riktigt riktigt mör satt vi på balkongen med svalkande fruktdrycker och pratade spel.

Vi diskuterade Lady Blackbird som jag skrev om här på Nordnordost för en tid sedan, och vi kom in på konvent och konventsspeledande. Då kom jag på att jag faktiskt hört en podcast om just det nyligen och att den skulle jag kunna tipsa om här.

The Voice of the Revolution är husorgan åt Indie Press Revolution eller IPR som de kallas ibland, ett amerikanskt företag som säljer indierollspel.

Podcasten presenterar nya produkter, har ofta en intervju med någon spelskapare och lite annat smått och gott. I avsnitt 41 ger de en massa bra tips för hur man kan spelleda indierollspel på mindre konvent (och med amerikanska mått är ju förstås alla svenska konvent små 🙂 ).

Tipsen är användbara även för den som spelleder traditionella rollspel.

Nu skall jag gå till köket och se om det inte finns lite trevliga rester kvar från igår, och sedan ta tag i dagen, sommaren har kommit hit till den kalla nord.

Lady Blackbird

Som Anders skrev i förra inlägget testade jag ett spel i Indierummet på GothCon XXXIV, Lady Blackbird av John Harper. Lady Blackbird passar riktigt bra i Indierummet, det är snabbt, enkelt att komma igång med och fantastiskt roligt. Spelet är kort, bara 16 sidor, och går att ladda hem gratis från Johns hemsida. Som spelledare lär man sig vad som behövs på några minuter, bara att skriva ut och köra igång med andra ord.

Spelet innehåller fem färdiga rollpersoner, en uppsättning enkla regler och en situation. Situationen är den spännande inledningen på ett äventyr, men så snart rollpersonerna lämnat den får alla tillsammans hjälpa till att improvisera fram fortsättningen.

Bilden ovan visar skeppet The Owl, ägt av Cyrus Vance, en äventyrare och en av de fem rollpersonerna. Skeppet har chartrats av Lady Blackbird, även hon rollperson, på flykt från ett arrangerat bröllop. Hon är på väg mot asteroidbätet för att hitta sin älskare, den beryktade piratkaptenen Uriah Flint.

Men när spelet tar sin början har alla rollpersonerna fängslats ombord på den kejserliga kryssaren The Hand of Sorrow. Klockan tickar, kapten Hollas har redan telegraferat efter upplysningar om den bordade The Owl, och det är bara en fråga om tid innan han får veta att skeppet ägs av ingen mindre än den efterlyste Cyrus Vance!

Förutom knipan som rollpersonerna börjar i får man som spelledare inte mycket ledning. Men ett råd får man, och det är helt fantatiskt – ”Planera inte, ställ frågor!”

I indierummet började jag varje spelpass med att be en spelare beskriva cellen de satt i, och så ofta som möjligt ställde jag frågor istället för att själv hitta på vad som skulle hända härnäst. I slutet på spelpassen spelledde spelarna mer eller mindre sig själva och det var fantastiskt roligt att se.

Lady Blackbird tar tre till fem timmar att spela, kräver inte mer förberedelser än att man skriver ut det och spelledaren läser igenom det medan spelarna kokar te och raffsar igenom tärningsburken efter alla T6:or som står att finna.

Jag har inte hunnit spela det med min hemmagrupp än, men någon varm sommarkväll kommer jag säkert att samla ihop dem och se hur det går för Lady Blackbird och de andra över en kanna iste och lite kakor.

Rapport från
Indierummet på GothCon XXXIV

Puh! Vi inte bara överlevde ett år till utan lyckades dra ihop ännu en inkarnation av Indierummet. Det såg osäkert ut för ett par månader sedan men trots några om och men och lite kaos på plats så löste sig allt.

Det verkade nästan som att att man hade glömt bort att vi skulle ha någonstans att vara men tack vare välvilliga konventsfunktionärer så ordnade det ganska snart upp sig: vi flyttade in i rummet intill där vi brukat vara helt enkelt (ett rum som vi också använde ifjol på GothCon).

Där, i elevernas café på Hvitfeldska gymnasiet, så bjöds det på indiespel under i princip hela GothCon. Undantaget var på lördagen då huvudarrangören tog en tupplur och spelledarna var på auktioner och annat smått och gott.

Inte mindre än 26 spelomgångar (om man är lite generös) hann Indierummet med att bjuda på under helgen. En lista på alla de spelade spelen finns i slutet på den här posten!

För min del var konventets spelmässiga höjdpunkt en omgång av Evolutionens Barn som jag spelledde på lördag kväll. Det var en trevlig social sak (tack Sven, Pontus, Nicklas, Ulrika och Andreas!) men det var också en härlig infrielse av alla mina förväntningar på spelet (som jag skrivit om tidigare). Dramareglerna infriade och hjälpte oss framförallt få till en bra avrundning på omgången. En ny favorit i hyllan som jag kommer ta med på konvent fler gånger i framtiden och gladeligen spelleda!

Det verkar som att Wilhelm hittat något som han känner lite likadant för, om jag förstått saken rätt: John Harpers lilla spel Lady Blackbird. Jag ska inte säga så mycket om det utöver att jag tycker det verkar riktigt coolt; jag har nämligen bett Wilhelm presentera spelet här på bloggen. Håll utkik!

Listan med spelade spel:

Rollspel. Te. Mys. Norrland.