Indiespel och marmelad

Jag satte mig ner för ett tag sen och funderade kring något så tråkigt som definitioner. Vad är egentligen ett indiespel? Vilka spel kvalificerar sig för denna åtråvärda titel och får spelas i Indierummet?

Det finns de som menar att alla spel som görs av oberoende personer är indiespel. Men om man beaktar hur liten rollspelsindustrin är egentligen, och hur små de flesta företagen är blir oväntat många av de gamla klassikerna plötsligt indie. Det kan stämma, givet definitionen, men då får man med en mängd spel som inte vanligen räknas till indiespelen.

De flesta som pratar om indiespel menar något som skrivs och säljs av en och samma person, saknar spelledare, går att spela utan förberedelser, har konstiga eller fokuserade regler, är litet och lättläst, är tryckt på billigt papper med enkel layout och är amatörmässigt i språk, formgivning eller bild.

Jämför dina egna favoriter med de egenskaperna, passar de helt och hållet? Om inte, är de ändå indiespel enligt dig?

Diskussioner som rör indiespel hamnar väldigt lätt i det där definitionsträsket. Sedan är det svårt att hitta den röda tråden igen, och det enda man kom fram till var att man inte var eniga.

Själv har jag kommit fram till att låta saken vara, folk får kalla spelen vad de vill. I Indierummet kommer vi ändå att fortsätta visa upp nya intressanta små spel. Där nytt inte nödvändigtvis betyder att spelet har kommit ut nyligen, bara att vi själva har upptäckt det nyligen. Genreklassikern Polaris tog mer än fem år på sig att hitta fram till vårt spelbord.

Marmeladen? Den puttrar på spisen och fyller hela lägenheten med doften av stjärnanis, äpple och apelsin. Jag tror bestämt att jag skall gå och provsmaka.

Vill du höra fler röster diskutera saken kan jag tipsa om avsnitt 60 av The Jank Cast. Där diskuterar de också sina indiefavoriter och tekniker man kan ta med sig till traditionella spel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.