Alla inlägg av Joel

Joel läser ”Ur Varselklotet”

Man måste ha levt under en sten för att inte ha stött på Simon Stålenhags bilder på ett fantastiskt åttiotal fyllt av maskiner och vidunder. Inom rollspelssvängen är det lika svårt att undkomma Fria Ligans rollspel ”Ur Varselklotet”, som är skrivet av Nils Hintze och utspelar sig på den värld Stålenhag målar fram. Förra året vann spelets engelskspråkiga utgåva fem Ennies, vilket är makalöst.

Denna sisstnämnda händelse var vad som fick upp mina ögon för spelet: detta måste vara någonting särskilt! När det kom lät jag det passera igenom, då jag varken är fascinerad av åttitalet, född som jag är i årtiondets slut, och heller inte blev imponerad av reglerna till ”Mutant: År Noll”, då de ligger utanför vad jag brukar tycka om.

Till denna text lånar jag den modell Wilhelm använde när han recenserade spel på sin blogg. Både Regelmekanik och Form beskriver Systemet, men olika delar av det. Formen handlar om hur spelet ska spelas – det sociala kontraktet, strukturen, m.m. –  medan Regelmekaniken behandlar den mekanik som spelare aktivt manipulerar.

Boken

Själva boken är i storformat, på 181 tjocka helfärgssidor (då räknar jag inte med index längst bak och lista över kickstarterbackers). Spelets regler och miljö beskrivs på de första 110 sidorna, medan de sista fem kapitlen består av fyra sammanhängande äventyr.

Det är en vacker bok, men en luftig och lättläst layout. De flesta uppslag innehåller minst en av Stålenhags illustrationer och inte sällan tar dessa upp mer plats än uppslagets text. En följd av detta är att sidorna innehåller förhållandevis lite text och att man som läsare  snabbt tar sig igenom kapitlen. Sammantaget är  ”Ur Varselklotet” är ett snabbläst spel, med en föredömligt klar stil.

Setting

I ett alternativt åttital finns världens största partikelaccelerator – Slingan – under Mälaröarna. På femtitalet upptäckte sovjetiska forskare magnetrineffekten, som gör att man med magnetrindiskar kan få fordon, inklusiva stora lastare att sväva. Japanska forskare har lyckats utveckla goda vandrande robotar. Med kunskap från Slingan byggs alla möjliga vidunder: mikrochips, tidsmaskiner, vandrande robotar, talande robotar, m.m.

Rollpersonerna är 10-15 år gamla och går i skola, far på träningar, drömmer sig bort och lackar på sina föräldrar. Jämte denna vardag vi är vana vid finns emellertid förrymda experiment från Slingan i skogarna. Det är upp till ungdomarna att lösa de mysterier som Slingan framkallar.

Stålenhags illustrationer är vackra och förmedlar en god känsla, men för mig är det texten som främst förmedlar miljön. Genom birollerna och äventyren som finns bifogade finns en uppsjö av exempel på hur Slingans teknologi kan användas. Texten lyckas väl med att förmedla är att ingenting är vad det verkar och att mysterium kan ta sig start i det mest vardagliga.

Det finns även en presentation av Boulder City, en stad i USA, som motsvarar Mälaröarna. I äventyr och playbooks finns namn, handouts och platsanvisningar även på engelska och anpassade till Boulder City. Den svenska Slingan är emellertid i fokus, både i text och bild, och Boulder City är därmed mindre intressant och utvecklad.

Regelmekanik

”Ur Varselklotet” baserar sig på samma regelmotor som Fria Ligans ”Mutant: År Noll” och ”Coriolis”.  Spelledaren förbereder här mysterier som rollpersoner ska lösa. När spelare hamnar i trubbel slår de T6-pölar bestående av grundegenskap + färdighet och varje sexa är en framgång. I de flesta fall räcker det med en framgång, men i svåra fall krävs fler.

Själva tärningsmekanismen är funktionell men förhållandevis frikopplad från spelets specifika form. Det finns dock några intressanta mekaniker som mer tydligt kopplar spelet till tonårsgenren: Typerna och Tillstånden.

Den mest eleganta mekaniken den kring skador och läkning. Rollpersoner kan inte dö och har inga kroppspoäng, eller motsvarande. När en rollperson misslyckas i en konflikt kan spelledaren ge denne ett Tillstånd: Upprörd, Rädd, Utmattad eller Skadad, vilka ger -1 på efterföljande slag. Rollpersoner kan även i en konflikt välja att ta ett Tillstånd för att få slå om sina misslyckade tärningar i hopp om att lyckas.

För att sedan läka dessa Tillstånd behöver rollpersonen tillbringa en lugn scen med sitt Ankare: en annan figur som är väldigt viktig för denne, t.ex. en förälder eller ett syskon. Denna mekanik sätter tonen på berättelsen, då den uppmuntrar till en variation mellan vardagliga och äventyrliga scener. Den gör det även naturligt för exempelvis föräldrar att dyka upp och för spelare att gestalta rollpersonernas sårbara sidor.

”Ur Varselklotet” använder playbook-formatet, där varje spelare väljer en rollpersonstyp som de sedan skapar sin rollperson utifrån genom att göra en serie intressanta val: relationer, stolthet, ikonisk ägodel, ankare och problem. Formatet låter spelet komma igång snabbt och ger en känsla för rollpersonen. Playbook-formatet lider emellertid av att nyskapade rollpersoner är arketypa och utan särdrag.

I t.ex. Apocalypse World löses detta genom att man spelar deras personlighet med hjälp av moves och utvecklingar. I ”Ur Varselklotet” finns inga motsvarande regler och utvecklingen handlar om att höja färdighetsvärden. Detta behöver inte vara ett problem, utan kan snarare ses som genretypiskt: under tonårstiden är du förpassad till din givna sociala roll. Vidare betyder det att mysterielösandet kommer i första hand, snarare än personliga intriger rollpersoner emellan.

Formen

”Ur Varselklotet” har en tydlig bild av hur det tänkt att spelas, vilken förmedlas till läsaren. Tidigt i boken beskrivs spelets principer, varifrån resten av spelet sedan utgår. Formmässigt följer man ett traditionellt upplägg med spelledare+spelare.

I spelets berättelser dras rollpersonerna in i mysterium, vilka spelledaren förbereder och som rollpersonerna undersöker och förhoppningsvis löser. Dessa är främst tänkta att spelas under ett spelmöte, men det diskuteras också hur man kan spela längre äventyr. Spelledaren har god hjälp i att veta hur hen ska planera mysterier, genom ett bra spelledarkapitel samt genom den välskrivna kampanjen som är bra exempel. Kapitlen är fulla av idéer som man kan använda för att skapa egna mysterier.

Bokens svagaste del är nog diskussionen om det som kallas ”Äventyrslandskap”, vilket är det andra sättet att spela på. Äventyrslandskapet är en fisktanksliknande struktur, där rollpersonerna glider runt och drar i olika bitar och finner mysterium. Detta kapitel är kort och utvecklar inte resonemangen, vilket lämnar mig med frågor: Vad skiljer detta från Mysterier? Glider inte dessa bara in varandra, i en kampanj? I min föreställning beskrivs egentligen här mycket av det vardagliga spelet som annars förekommer mellan äventyr. Det diskuteras dock väl översiktligt.

Jag hade inte haft något emot om man hade strukit diskussionen om Äventyrslandskap från boken och varit tydlig med att spelet är tänkt att spelas i avgränsade mysterier. Krokarna, birollerna och händelserna som beskrivs i kapitlet hade kunnat bevaras som extra inspiration för spelledaren att bygga äventyr med.

Det ägnas även lite utrymme till att diskutera hur man skapar intressant spel i och kring vardagsscener. Detta låter vardagen fungera som en fondvägg till mysteriet, vilket passar tonåringar. Å andra sidan hade det kunnat vara givande att diskutera hur man som spelledare kan använda sig av relationer, problem och stoltheter för att bygga mysterium som känns personliga, då dessa redan är del av rollpersonerna. Nå, en engagerad spelgrupp kommer att lösa det oavsett.

Sammanfattningsvis

Ur varselklotet” är ett tydligt och fungerande spel som göra sin grej: mysterielösande tonåringar i en miljö fylld av robotar, urtidsvidunder och en lekfull oskuldsfullhet. Den som är intresserad av detta finner häri ett tydligt och välfungerande spel. Det är lätt att plocka upp, förstå och börja spela; av dessa anledningar fungerar det nog väl oavsett erfarenhet.

Spelet är långt mer fokuserat än de flesta flashiga produkter från stora företag: i ren textmängd är spelet inte längre än många indiespel. Detta är ingenting negativt i mina ögon, då det låter spelet vara föredömligt fokuserat. Däremot bör man ha rimliga förväntningar, så att man inte som jag blir överraskad av hur snabbt man läser igenom det.

Det är i sin tydliga form som spelet glänser. Regelmekaniken är funktionell, men hade nog gått att byta ut mot t.ex. Archipelago-kort utan att upplevelsen hade blivit väsentligt annorlunda, eller för den sakens skull mot de mer passiva reglerna i ”Kutulu”. Även textens glädje och kvalitet står ut. Simon Stålenhags bilder är väldigt fina och stämningsfulla, men för mig var det textens lekfulla tokighet som väckte min förtjusning, trots att jag har hyst ett väldigt lågt intresse av koncept.

Kommer jag att spela det?

Om jag blir inbjuden att vara spelare kommer jag inte vara avig till att spela ”Ur Varselklotet”. Däremot kommer jag nog inte att vilja spelleda det i kampanj på grund av mina egna preferenser: för att spelet ska bli bra bör spelledaren ha förberett ett intressant mysterium som spelarna kan utforska. Själva genren intresserar mig inte nog mycket för att jag ska ta mig den tiden som krävs för att göra sådana förberedelser.

Spelet kan dock vara bra för att introducera nybörjare till rollspel. Vi har diskuterat bra story before-spel att ha i spelsalong och det är möjligt att ”Ur Varselklotet” kan kvala in där, om man hittar något kort och bra äventyr.

I Gudadrottningens klor

När ni återvände till Wolfwater för att besöka er mor Jocasta upptäcktes ni av stadens råskinn som tog er till fånga. Deras elaka skratt förutspår ett hemskt öde för er. Mama Olympia har blivit övertygad om sin egen gudomlighet och förbereder att kröna sig till gudadrottning. Under sin kröning skall hon utföra ett värdigt offer.

Kan ni fly gudadrottningens fängelsehåla och återfinna er mor? Kommer ni att ta med er någon? Vad kommer ni att få reda på om er själva? Låt oss ta reda på det.

”I Gudadrottningens klor” är ett rollspel, för 1-2 spelare och en spelledare. Det är skrivet för att snabbt ge nybörjare ett smakprov på vad rollspel är och ska förhoppningsvis kunna möta ett behov som vi har upplevt i våra spelsalonger.

Det tar 30 minuter att läsa och förstå, fem minuter att komma igång med och 15-60 minuter att spela, beroende på när ni vill bryta.

Reglerna bygger på Apocalypse World, av D. Vincent Baker och Meguey Baker.

Ladda ner spelet här: I Gudadrottningens klor

Queera spel på Luleå Pride

Nu har det blivit officiellt: Nordnordost kommer att finnas på plats på Luleå Pride för att prata om och demonstrera intersektionen mellan spel och genus,  sexualitet, identitet samt normer.

Luleå Pride är nästa helg: 13-15 juni, i och kring stadsparken i Luleå. Vi kommer att hålla två programpunkter på söndag eftermiddag. Den första är en föreläsning:

Stadsparken – Tältet – söndag 15/6
14.00-14.45 Queer speldesign
Spelindustrin är idag större än både musikindustrin och filmindustrin. Samtidigt är spel en performativ kulturform. Spel är något man gör, ett aktivt deltagande. Kom och lyssna på ett föredrag om queer speldesign. Varför är queer speldesign viktigt och vilka möjligheter finns inom spelmediet för att utforska frågor kring genus, sexualitet, identitet och normer? Föreläser gör NordNordOst, en grupp spelskapare och spelentusiaster baserade i Luleå.

Efter föreläsningen kommer vi att hålla en kortare spelsalong där besökare kommer att kunna prova några av de spel vi tagit upp i föreläsningen eller  bara fördjupa diskussionen:

Stadsparken – Tältet – söndag 15/6
15.00-17.00 Queer spelsalong
Efter föreläsningen Queer Speldesign finns det möjlighet spela spel i NordNordOsts spelsalong. Hos spelsalongen kan du testa spel med queertema och design. Men det finns också möjlighet att testa alla möjliga slags brädspel, kortspel eller rollspel. Alla som är nyfikna på spelhobbyn, älskar spel eller är nyfikna på queer speldesign är varmt välkomna.

Jag hoppas att vi syns där!

Två vårkonvent i Västerbotten

Västerbotten har en levande nördscen med många konvent som vi frodas i. I höstas besökte vi i vanlig ordning Sävcon och under våren ser vi fram emot årets upplagor av Femcon och Nordsken!

Femcon är ett uttalat feministiskt konvent, som anordnas av kvinnor, har äventyr skrivna av kvinnor och spelledare som är kvinnor, detta med syfte att lyfta fram och ge utrymme åt kvinnor i nördkretsar.  Utmärkt! Av oss kommer Elin att anordna och spelleda Apocalypse World och Malin spelleder skräckäventyret Hemvändare samt humorlajvet Det episka äventyret. Detta kommer bli fint! Femcon 2 anordnas i Umeå, på Ålidhem 7-9 mars.

Vårens andra konvent är Nordsken i Skellefteå, som är inne på sin fjärde upplaga. På den nyss släppta hemsidan kan man läsa att Nordnordost i vanlig ordning besöker, men inte med ett indierum, utan en spelsalong. Exakt vad ”spelsalong” ska innebära ska vi arbeta fram under våren. Nordsken anordnas i Skellefteå, 29-31 maj, och det kommer i vanlig ordning att finnas många saker man kan göra: för oss brädspelare lockar till exempel turneringarna i Ticket to Ride och Dominion.

Västerbottens nördscen är brokig, bred och frodig. Bejaka och njut av den!

 

Indierummet på Nordsken

Den 2-4 mars arrangeras Nordsken för första gången i Skellefteå! Nordsken är ett nystartat konvent – eller spelfestival, som arrangörerna kallar det – som har som målsättning att anordnas två gånger per år, på vintern och i början av hösten. Om några helger anordnas det för första gången!

Vi Nordnordostare tycker det är fantastiskt kul med konvent här uppe i yttersta Thule, så vi kommer åka ner och arrangera ett Indierum på konventet. Om inte golvplanen ändras kommer vi stå precis till höger om ingången, så vi blir svåra att missa! Som det ser ut kommer följande spel vara på menyn:

  • A Taste for Murder – mordmysterier på ett brittiskt gods på 30-talet.
  • The Committee for the Exploration of Mysteries – en grupp äventyrare berättar skrönor om sina äventyr, och alla försöker se till så att den version de kommer ihåg var den rätta.
  • The Daughters of Verona – improvisera en komedi i sann Shakespeare-anda, med förvecklingar, misstagna identiteter, och äktenskap i sista akten.
  • Den yttersta domen – science fiction i nådens år 2700 om religion och att kämpa för sin tro.
  • Dogs in the Vineyard – ni är Guds vakthundar i en vild västern som aldrig riktigt fanns, som vandrar från by till by för att blottlägga folkets synder, driva ut deras demoner och döma syndarna.
  • Fiasco – tragikomik om desperata människor som gör dumma saker och tvingas ta konsekvenserna; tänk Fargo, Burn After Reading, eller Snatch.
  • Panty Explosion Perfect – japanska gymnasietjejer med mentala krafter som måste tampas med lärare, klasskompisar, killar och demoner. Kanske världens bästa rollspel.
  • Zombie Cinema – världens bästa finska zombiefilmsrollspel.

Är det något spel som verkar intressant, som ni vill spela, eller som ni vill veta mer om? Lämna en kommentar så reder vi ut det!

Eftersom Indierummet bygger på drop-in behöver du inte anmäla dig i förväg för att spela med oss. Kom bara förbi vår alkov när du har tid och se om det finns någon att spela med; kan du få med dig några kompisar blir det betydligt lättare. Även besökare är välkomna att spela med oss, så du behöver inte ens vara anmäld till Nordsken!

Det jag tycker är speciellt spännande med Nordsken är att det har en bredd som få andra konvent i Sverige: rollspel, lajv, brädspel, figurspel, kortspel, föreläsningar, samt ett lan med en hel drös datorspelsturneringar. Ett sätt att fira spel i alla dess former och se hur nördandet förenar oss*. Arrangörerna har en spännande vision, och jag hoppas verkligen att Nordsken får växa till sig och blomma ut. Att ha ett konvent som Nordsken två gånger om året vore fantastiskt för den norrländska spelhobbyn.

Nå, hoppas vi syns i Schtaan! Det finns fortfarande tid att anmäla sig, så skynda på. Oavsett om vi syns eller ej, kom ihåg att spela djärvt.

Nu ska jag skriva äventyr till Den yttersta domen, så jag har något rykande färskt att presentera där nere.

* På det temat får ni inte missa senaste avsnittet av vår podcast, där Elin och Wilhelm snackar om olika sorters rollspel.

Länk
Nordsken – https://www.nordsken.se/

Indierummet på SävCon XI

Trots att vi kom hem från Sävar redan i söndags är det först nu vi hunnit landa och eftertanken satt in. För att hedra Anders avlidna SnöKon-mugg har jag fyllt min egna med rykande kaffe.

SävCon var väldigt trevligt iår. Anders delade ut beröm tidigare, men det är värt att nämna igen. Arrangörerna lyckades verkligen skapa ett bra konvent; jag såg inte en sur min på hela helgen. Min personliga höjdpunkt gällde sovsalen min: först skakade de fram en extra sal på fredag, där det dessvärre inte gick att släcka helt. När vi berättade på lördagmorgonen blev de förskräckta att vi inte sagt till dem tidigare och ordnade genast fram en ny. Det är otroligt kul att det finns ett så bra konvent här uppe i yttersta Thule.  Dubbelplusbra, kamrater!

Lejonparten av Nordnordost arrangerade Indierummet för tredje året i rad. I år var vi en särskilt diger skara: allt som allt ett dussin som spelledde eller hoppade in där det kunde fyllas ut. Tack vare att vi var så många hann vi hålla i 26 spelpass under helgen, utan att det behövde kännas stressigt! Menyn såg ut som följer:

Lite mer läsvänligt serverade vi följande under konventet:

  • A Taste for Murder – 4 pass
  • Zombie Cinema – 4 pass
  • Lady Blackbird – 3 pass
  • Mist of Life – 3 pass
  • Panty Explosion Perfect – 2 pass
  • Den yttersta domen – 2 pass
  • Snakes on a Plane – 2 pass
  • The Daughters of Verona – 1 pass
  • Witch Quest – 1 pass
  • Fiasco – 1 pass
  • Annalise – 1 pass
  • Trollbabe – 1 pass
  • In a Wicked Age – 1 pass

De gamla trotjänarna Zombie Cinema och Lady Blackbird fick bägge se mycket spel och det är troligt att de kommer att få se ännu mer. Det har snackats om att pensionera Zombie Cinema till fördel för ospelade spel – vi vill ju att folk ska upptäcka nya spel och spelsätt! – men vi låter nog gamlingen följa med ett tag till. Det är trots allt ett fantstiskt spel: enkelt, snabbt att lära sig och kräver inga förkunskaper. Vid ett tillfälle när spelledarna var slut gav Wilhelm spelet åt en grupp och sade åt dem att underhålla sig själva; fyra timmar senare kom de tillbaka, leendes.

Dessutom behöver vi nog inte oroa oss så mycket för att stagnera. Nykomlingen A Taste for Murder, som vi upptäckte och föll för i våras, fick mycket spel under helgen. Många fruktansvärda sanningar upptäcktes om brittiska överklassprättar under helgen och spelet fick ett gott mottagande. Av de tretton spel som spelades under helgen var åtta helt nya på menyn och ett kom i ny uniform (Panty Explosion Perfect, den reviderade utgåvan av världens kanske bästa rollspel (om man frågar Anders!)). En sån förnyelse ska vi inte fnysa åt!

Som Wilhelm nämnde i sin genomgång innan konventet var vi några stycken som tog med sig våra egna spel. David fick spelleda sitt Mist of Life tre pass, jag fick spelleda mitt Den yttersta domen två och Wilhelm spelade sitt The Daughters of Verona ett. Vi hade alla goda upplevelser och tar med oss dem. Glädjen hos spelare gör att det enklare att skriva vidare!

Nu blickar vi framåt. Nya spel läses in, andra skrivs och vi diskuterar hur vi kan göra nästa års Indierum ännu bättre. Tack för oss, men än viktigare tack till dig om du kom och spelade! Undrar du över något spel, så skriv en kommentar och fråga!

Indierummet på SävCon XI, minus några bortfall.

Känner du dig också peppad att skriva något kan du börja på ditt bidrag till Julscenariotävlingen på solvebring.se. Även indiespelledare planerar, de planerar bara annorlunda. Kom ihåg: skriv situationer, inte intriger; skapa en bas att utgå från och fråga dina spelare om vad som händer. Och över allt annat: spela djärvt!

Själv ska jag fylla på kaffekoppen och skriva lite spelledarråd.