Avsnitt 7 – Andra sorters rollspel

Elin är en god vän och hon är en av spelledarna här i Nordnordost. I början på veckan gästade hon mig i studion, vi snackade spel och drack te.

Samtalet vandrade från det ena till det andra, men den röda tråden är nog olika sorters rollspel. Ladda hem senaste avsnittet och hör vad hon har att säga om saken.

Avsnitt 7 – Andra sorters rollspel

7 reaktion på “Avsnitt 7 – Andra sorters rollspel”

  1. Trevligt avsnitt och kul att höra lite andra tankar. Speciellt trevligt att ni problematiserar begreppet rollspel och dess innebörd. I övrigt tycker jag formatet, att föra samtal, fungerar finfin. Väldigt trevligt avsnitt och inte rörigt på något sätt.

  2. Jag tackar för ett väldigt, väldigt givande avsnitt som fick mig att – även om jag höll med om det mesta – tänka till och rannsaka mig själv och mina åsikter ännu ett snäpp. Jag tycker att avsnittet talar för en sund inställning till främmande saker och sådant som man gärna dömer på förhand. Jag har inte alltid varit lika positiv, öppen och sugen på att experimentera som jag är numera, så med erfarenheten av att vara trångsynt, dömande och ha förutfattade meningar så kan jag inte göra mer än att gilla snacket här. Det är bra att någon berör det här ämnet, för även om jag blivit mer öppen med tiden så är det många som inte har det, men som säkert skulle få sig en tänkeställare efter eran diskussion.

    Skitbra podcast, tack!

  3. Intressant, dynamiskt och väldigt bra strukturerat (trots inga förberedelser). Sött ämne, som i princip kan sammanfattas med ”Alla typer av rollspel är lika mycket värda”. 🙂 Tänker delge lite tankar som jag fick medan jag lyssnar igenom klippet.

    En sak jag kom å tänka på var när ni nämnde Twilight-fanfic-rollspel och hur rollspel borde närma sig olika typer av andra medier genom att anpassa sig. Det är något att tänka på när man diskuterar ”nybörjarrollspel” eller hur man ska göra för att få in fler folk i hobbyn.

    Håller med om att lajvare är en grå massa för mig som bordsrollspelare, men när jag snackar med en lajvkompis så säger han att gruppen han är med i så är det en tvist mellan att vara öppen med metaspel för att kunna bygga roliga händelser under själva spelandet och att vara in-character hela tiden och om något händer ”i spelet” så ska det hända ”på riktigt” också, typ att kasta någon genom en vägg.

    Tänkte på kostnaden för bordsrollspel. För fotboll så kostar det minst 600 kr per år för ett par nya skor, men kan gå upp till 1500 om man blir skadad, föreningsavgifter, bättre utrustning, nya inomhusskor, grusskor, grässkor etc. När jag spelade hockey och växte så kunde det gå upp till 5000-7000 per år då jag var tvungen att skaffa nya skydd pga. att jag växte. Jämför detta med bordsrollspel…

    Det var intressant att höra hur Wilhelm vände i åsikt angående textrollspel, där han först inte gillade det men sedan fick mer perspektiv till det och hur han kunde acceptera att den hade en annorlunda stil. Samma sak gick jag igenom med indierollspel, där jag insåg att man var tvungen att metaspela och tänka som en regissör som skapar en ball historia, istället för vara en roll som man gestaltar.

    Kul lyssning!

  4. Härligt avsnitt! Inte minst för att man själv nämndes, men också för att det var intressant att höra om de olika insikterna. De flesta känns igen för en som mig som testat det mesta, men jag håller fortfarande textrollspelet närmast hjärtat. Inte minst så för att det är lättast att ta upp wherever, Speciellt när man är utomlands och långt från vettiga samlingspunkter. 😉

    Men jag håller med: testa nytt i största möjliga mån! Om inte annat så har man alltid större insikt när man sedan dissar saker.

    Puss och klet!

  5. Nu har jag ju ågat lyssna själv, och de var ju riktigt bra. Och min röst lät inte hälften så läskig som jag trodde:

    Sven Göran: Tackar

    Solvebring: Rannsakning is bra shit.

    Rickard: Sött som socker. Hade de rengnat hade vi smält. Men frågan är ju om bordsrollspel borde anpassa sig, de gör ju de dom gör väldigt bra. Jag tycker med de bara behöver öppna sig.

    Twisten mellan folk som spelar mycket meta och folk som vill spela 360 graders illusion och vill vara in character hela tiden, är för att på ett arrangemang med 200 deltagare kan effekter av de olika spelstilarna clasha på smärtsamma sätt.
    Ta ett som exempel en politisk situation med två sidor. Ena sidan består av folk som spelar narrativistisk och väljer att göra den coolaste grejen, och andra sidan består av immersionstiska spelare som gör den trovärdigaste grejen. I mitten står arrangörererna. Oavsett hur arrangörerna väljer att lösa situationen kommer ena spelstilen ligga pyrt till och känna sig överkörda och/eller ignorerade.
    Eller så har man en grupp detektiver som spelar med mycket meta kommuniskation och känner till den stora mysteriet på grund av denna metakommunikation, som tävlar mot en grupp som undviker metakommunikation som kämpar som djur under lajver för att få reda på hemligheten, bara för att gruppen som metakommunicerat ”löser” gåtan på ett fåtal lösningar för att de redan känner till svaret.
    Har inte arrangörerna tydligt annonserat vilken spelstil som lajvet (och det gör de sällan i detalj) an såna här konflikter bli sura och bittra.

    Vildkatt: Vi äger ju!

  6. Vad gäller rösten så var det en liten tröskel för mig med innan jag vande mig. Sedan låter alla som robotar på NNO eftersom jag kör kompressorn så hårt på ljudet för att jämna ut de väldiga skillnaderna i ljudstyrka som blir när vi samsas om en mikrofon hela gänget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *