Lady Blackbird

Som Anders skrev i förra inlägget testade jag ett spel i Indierummet på GothCon XXXIV, Lady Blackbird av John Harper. Lady Blackbird passar riktigt bra i Indierummet, det är snabbt, enkelt att komma igång med och fantastiskt roligt. Spelet är kort, bara 16 sidor, och går att ladda hem gratis från Johns hemsida. Som spelledare lär man sig vad som behövs på några minuter, bara att skriva ut och köra igång med andra ord.

Spelet innehåller fem färdiga rollpersoner, en uppsättning enkla regler och en situation. Situationen är den spännande inledningen på ett äventyr, men så snart rollpersonerna lämnat den får alla tillsammans hjälpa till att improvisera fram fortsättningen.

Bilden ovan visar skeppet The Owl, ägt av Cyrus Vance, en äventyrare och en av de fem rollpersonerna. Skeppet har chartrats av Lady Blackbird, även hon rollperson, på flykt från ett arrangerat bröllop. Hon är på väg mot asteroidbätet för att hitta sin älskare, den beryktade piratkaptenen Uriah Flint.

Men när spelet tar sin början har alla rollpersonerna fängslats ombord på den kejserliga kryssaren The Hand of Sorrow. Klockan tickar, kapten Hollas har redan telegraferat efter upplysningar om den bordade The Owl, och det är bara en fråga om tid innan han får veta att skeppet ägs av ingen mindre än den efterlyste Cyrus Vance!

Förutom knipan som rollpersonerna börjar i får man som spelledare inte mycket ledning. Men ett råd får man, och det är helt fantatiskt – ”Planera inte, ställ frågor!”

I indierummet började jag varje spelpass med att be en spelare beskriva cellen de satt i, och så ofta som möjligt ställde jag frågor istället för att själv hitta på vad som skulle hända härnäst. I slutet på spelpassen spelledde spelarna mer eller mindre sig själva och det var fantastiskt roligt att se.

Lady Blackbird tar tre till fem timmar att spela, kräver inte mer förberedelser än att man skriver ut det och spelledaren läser igenom det medan spelarna kokar te och raffsar igenom tärningsburken efter alla T6:or som står att finna.

Jag har inte hunnit spela det med min hemmagrupp än, men någon varm sommarkväll kommer jag säkert att samla ihop dem och se hur det går för Lady Blackbird och de andra över en kanna iste och lite kakor.

Rapport från
Indierummet på GothCon XXXIV

Puh! Vi inte bara överlevde ett år till utan lyckades dra ihop ännu en inkarnation av Indierummet. Det såg osäkert ut för ett par månader sedan men trots några om och men och lite kaos på plats så löste sig allt.

Det verkade nästan som att att man hade glömt bort att vi skulle ha någonstans att vara men tack vare välvilliga konventsfunktionärer så ordnade det ganska snart upp sig: vi flyttade in i rummet intill där vi brukat vara helt enkelt (ett rum som vi också använde ifjol på GothCon).

Där, i elevernas café på Hvitfeldska gymnasiet, så bjöds det på indiespel under i princip hela GothCon. Undantaget var på lördagen då huvudarrangören tog en tupplur och spelledarna var på auktioner och annat smått och gott.

Inte mindre än 26 spelomgångar (om man är lite generös) hann Indierummet med att bjuda på under helgen. En lista på alla de spelade spelen finns i slutet på den här posten!

För min del var konventets spelmässiga höjdpunkt en omgång av Evolutionens Barn som jag spelledde på lördag kväll. Det var en trevlig social sak (tack Sven, Pontus, Nicklas, Ulrika och Andreas!) men det var också en härlig infrielse av alla mina förväntningar på spelet (som jag skrivit om tidigare). Dramareglerna infriade och hjälpte oss framförallt få till en bra avrundning på omgången. En ny favorit i hyllan som jag kommer ta med på konvent fler gånger i framtiden och gladeligen spelleda!

Det verkar som att Wilhelm hittat något som han känner lite likadant för, om jag förstått saken rätt: John Harpers lilla spel Lady Blackbird. Jag ska inte säga så mycket om det utöver att jag tycker det verkar riktigt coolt; jag har nämligen bett Wilhelm presentera spelet här på bloggen. Håll utkik!

Listan med spelade spel:

NNO till MidälvaCon!

Det ser ut som att det blir en bra uppvärmning inför GothCon iår. Om drygt två veckor så går MidälvaCon av stapeln i Umeå. 5 – 7 mars går det av stapeln och då har Indierummet Nordnordost tänkt vara där och bjuda på spel.

Det är fortfarande lite knapert med info så det är inte klart vilka som kommer vara på plats för att spelleda men eftersom det är hemmaplan för mig så tänker jag ju vara plats så klart. Vilka spel det kan tänkas bli får vi återkomma med allteftersom, men Evolutionens Barn ligger förstås bra till!

Kanske vi ses?

MidälvaCon på webben

Indierum på GothCon XXXIV

Med en nästan jublande ton så kan jag meddela att jag har farit med osanning i ett tidigare inlägg: det blir visst ett Indierum på GothCon nu till påsk, och det blir ett officiellt arrangemang! Det går alltså av stapeln i vanlig ordning och i samma invanda lokaler, elevernas uppehållsrum i byggnaden som kort sagt kallas »Norra«.

Lite nytt för i år är att försöka köra med ordentliga samlingar i början av passen. Huvudarrangör Arvid Axbrink Cederholm förklarar: »I år praktiserar vi halv-dropin: Anmäl dig till ett pass och droppa sedan in på samlingen i början på passet så fixar vi en spelledare och ett spel.«

Det var ungefär den modellen vi körde på SävCon och jag tror det kommer gå bra här också (även om nu GothCon har bortåt 1800 besökare, snarare än 100).

Jag blir riktigt peppad bara jag tänker på det; konvent har stadigt erbjudit mig riktigt bra spelande de senaste fyra åren och jag vet att det kommer bli så i år igen. Frågan är bara vilka spel som ska packas!

Evolutionens Barn – japansk cyberpunkaction, alla talar svenska!

Gillar du Ghost in the Shell, Akira eller Bubblegum Crisis? Det gör jag. Sanningen att säga så gillar jag faktiskt en hel massa anime och har tittat på ganska många serier och filmer vid det här laget. Jag har kommit fram till att jag verkligen gillar det nya svenska rollspelet Evolutionens Barn också.

Med cyberpunkig anime som främsta inspirationskälla så har Mikael »Krank« Bergström presterat ett spel som jag helst skulle ge mig på att spela direkt just nu. Spelets värld introduceras genom en reklamtext för Metropolis, SigmaTec multicorporateds utopiska världsstad. En välputsad idyll vid första anblick men visst döljer ytan en hel del: robotar som går bärsärk, en hård kamp om sanningen mellan hackers & storföretag, och en undangömd genmanipulerad arbetarklass som lever i sen egen underjordiska värld.

Reglerna är snabba, lägger rollpersonerna i fokus och ger ganska mycket ansvar och utrymme till spelarna att driva spelet framåt. De blir däremot inte lämnade utan nåt att arbeta med: en av spelets två stora finesser är nämligen dramareglerna.

Med utgångspunkt från hur länge man vill spela (film, miniserie eller TV-serie i spelets terminologi, i linje med inspirationsmaterialet) bestämmer man hur många framgångskryss man ska beta innan man spelat klart. Dessa hjälper spelarna och spelledaren att bygga en dramatiskt kurva och ser till att man alltid vet vad som bör hända härnäst.

Spelets andra stora finess är reglerna kring Memplex. Enkelt uttryckt så är mem tankar, idéer och övertygelser som rollpersonerna har. »Staten är vet bäst« och »Teamet före allt« är exempel som förekommer i boken. Genom att hänvisa till sina Memplex så kan spelarna vaska fram en fördel i gräl eller slagsmål. Det är dock inte hela grejen. Nej, det fina är att spelet hanterar hur befintliga värderingar kan påverkas av nya tankar. Efter att ha blivit vittne till polisens brutala agerande så kan rollpersonen behöva tampas med idén att »Staten är ond«, fast den redan är övertygad om att »Staten vet bäst«. Det här leder till inre konflikter och i slutändan till rollpersoner som verkligen påverkas av sånt som de upplever och upptäcker, med risk för att det slutar i en emotionell krasch. Vi som tittat på en del mechaserier känner igen det här väldigt väl, det är väldigt tydligt i många av dem, t.ex. Neon Genesis Evangelion eller Eureka Seven. Givetvis gör sig hela systemet kring Memplex bäst om man spelar över flera spelmöten och jag hoppas verkligen att få testa själv nu under våren.

Nu har jag redan skrivit alldeles för mycket så jag tänker inte förklara mer utan istället säga att spelet faktiskt finns att ta del av i sin helhet på Urverk Speldesign. Sedan, när ni tittat och blivit lika sugna som jag, då tar ni och beställer spelet därifrån också! I dagsläget så finns det att köpa i svartvit version men en färgversion kommer inom kort. Grundpriset är 50:- men man får betala så mycket man tycker det är värt.

Detta tillsammans med att hela spelet är licenserat under Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige-licensen (som i praktiken säger att man får använda spelet hur man vill bara man tydligt hänvisar till skaparen) känns som något riktigt nytt och spännande inom den svenska rollspelsvärlden. Det trycks dessutom genom Publit.se, en vad jag förstår relativt ny print on demand-tjänst med bas i Stockholm. Högintressant för alla oss som har egna spelprojekt!

Vad väntar du på? Stick iväg och spana in Evolutionens Barn!

Relevanta länkar:

Hemsidan för Evolutionens Barn hos Urverk Speldesign

Wilhelm tycker till om spelet på sin blogg (engelska)

Publit.se

Nytt år, nya tag

Jag hoppas att jul och nyår har varit nådiga mot er? Själv har jag blivit riktigt bortskämd av en ovanligt lång vistelse hemma hos min kära mor. En anledning till det är att det inte blev något SnöKon nu 2010, det brukar ju annars gå av stapeln första helgen i januari. Tråkigt tråkigt tycker vi, Indierummet Nordnordost hade gärna varit där och bjudit på spel i dagarna tre. Det som i så fall står härnäst på kalendern verkar vara GothCon på påskhelgen. I år blir det dock, nästan lite skandalöst, inget officiellt Indierum. Ska du till GothCon och vill spela indiespel så förslår jag ändå att du håller ögonen öppna; jag tror det kommer finnas folk där som vill spelleda i alla fall, även om det blir lite i smyg! (OBS! Det här stämmer inte, se det här inlägget för nya uppgifter!)

Nu är det däremot inte meningen att jag ska sitta här och beklaga mig. Jag skulle ju bara berätta att sidan har fått ett litet tillägg: här ovan hittar man numer en flik med rubriken »Vad är indiespel?« där jag försökt ge en liten översikt om vad termen innebär i stora drag.

Jag ser det lite som en mjukstart i mitt skrivande till sidan. Hittills har Wilhelm och köttgrytorna fått stå för det mesta men nu under våren har jag tänkt bjuda på lite speltips och annat smått och gott. Jag utlovar redan nu en presentation av ett nytt svenskt rollspel nästa vecka.  Visst ses vi väl då?

Spelledande och julstök

Jag påbörjade min julledighet i dag och får att värma upp lite före det riktiga julstökandet nästa vecka bestämde jag mig för att laga en julskinka. Jag har lagt den i en form i ugnen med lite kryddor, det skall bli spännande att smaka när den är klar.

Medan jag väntar på skinkan har jag lyssnat på några program som jag tänkte dela med mig av.

Den första är avsnitt 34 av The Amorphous Blobcast. Avsnittets ämne är spelledande med flera spelledare. De behandlar både olika varianter lämpliga för stora spel för konvent och mindre för hur man kan testa flera spelledare hemma vid spelbordet. Avsnittet är proppfullt med råd, tips och förmaningar. Själv har jag testat att spelleda Höstdimma tillsammans med Anders på SävCon och GothCon några gånger, och det har alltid blivit riktigt lyckat.

Den andra podcasten är avsnitt 86 av Pulp Gamers Out of Character. Pulp Gamer har flera olika podcastar på olika ämnen, men just det här avsnittet handlar om hur man får spelare att investera i äventyret eller rollspelet. ”Investera” är en ganska vid term som i det här sammanhanget bör läsas som ”intressera sig för sin roll, för de andra spelarnas roller, för SLPer, för spelvärlden och för äventyret eller kampanjen i stort”. Vem vill inte ha spelare som är intresserade av rollspelet? Avsnittet är en riktig guldgruva och är breddfyllt med olika tips och knep för spelledare av alla sorters rollspel, men även spelare kan få några riktigt bra tips.

Skall du ut på en resa nu i jul, eller kanske bara vill ha en lugn stund i julstöket? Ladda din MP3-spelare med de här två fantastiska avsnitten och samla lite inspiration inför mellandagarnas eller nästa års rollspelande.

Nu doftar det underbart från köket, jag skall nog gå och ta mig en liten titt på skinkan.

Polaris och köttgryta

Förra veckan lyssnade jag på The Myth Weavers avsnitt 16, och tyckte att det var väldigt intressant. När jag laddade musikspelaren idag kikade jag bland deras äldre podcasts i hopp om att hitta något lika spännande att lyssna på. Jag hittade avsnitt 9 och avsnitt 10. Med mytvävarna i lurarna satte jag igång med min köttgryta.

De båda avsnitten hör ihop och kan med fördel lyssnas genom direkt efter varandra. I de båda avsnitten så testar mytvävarna först Willem Larsens tankar kring The Pedagogy of Play och i det andra avsnittet diskuterar de resultaten tillsammans med Willem.

The Pedagogy of Play handlar om hur man skall lära ut komplexa spel genom att spela dem, och introducera regler och värld efter hand. Som exempel använder de Polaris. Jag har spelat Polaris, det är ett fantastiskt spel, men det har snarare en inlärningsmur att ta sig över än en inlärningströskel.

Ärligt talat var det första avsnittet inte så värst kul att lyssna på, det består huvudsakligen av en inspelning av ett spelmöte som skett över Skype. Men det är värt att lyssna igenom ändå – främst för att det lägger grunden till det andra avsnittet, men också för att de visar ett exempel på hur man kan göra rollpersoner intressantare. Jag har använt varianter på metoden de presenterar själv tidigare, och att låta andra spelare säga saker om den egna rollpersonen är verkligen toppen. Det ger djupare rollpersoner med vinklingar man inte tänkt på själv först.

Det andra avsnittet är intressantare, här utvärderar de resultaten, och Willem själv är med och förklarar och fördjupar sina tankar om Pedagogy of Play. Själv fick jag upp suget för att spela Polaris igen, och kanske har jag nu en bra metod för att lära ut det till en ny grupp.

Och köttgrytan blev utsökt.

Rollspel. Te. Mys. Norrland.