Kategoriarkiv: Speltips

Fiasco, fortare!

Jag såg precis på Story Games att Jason Morningstar och hans kollega Steve Segedy (andra halvan av Bully Pulpit Games) har gjort en liten video åt oss slöfockar som inte lyckas spela Fiasco på under 3 timmar. De går igenom några saker att tänka på för att få bättre fart i spelet. Ta en titt!

Många av de här tipsen är inte knutna till just Fiasco, utan går nog att använda till rollspel i allmänhet om man vill få upp hastigheten.  Det allra roligaste tipset tycker jag är ett som dyker upp i en av svaren på forumtråden. Excessive indeed!

Inför midsommarfirandet

Själv gjorde jag min sista arbetsdag före semestern idag och förberedelserna inför midsommarfirandet kan äntligen ta sin början. Jag ser mest fram emot matjessillen, några timmar av lugn och kanske lite grillning när solen närmar sig horisonten.

Det har inte blivit så mycket podcasts för mig den senaste tiden, jag har varit helt uppslukad av C.S. Foresters böcker om Horatio Hornblower, men ett litet tips kan jag komma med i alla fall. I episod 30 av The Walking Eye diskuterar Kevin och Clyde en omgång av Lady Blackbird som de båda spelat i.

Avsnittet är bra av två olika anledningar, för det första är det ett exempel på spelare som pratar om spelet de just spelat. När jag började ha sådana diskussioner i mina grupper var det som om en helt ny värld hade öppnat sig, rollspelandet blev intressant på ett helt annat sätt än det varit tidigare och jag började förstå hur jag skulle göra för att det skulle bli bra spelmöten. För det andra så innehåller det en ganska bra diskussion om skillnaden mellan Utmaningar och Bomber. Det senare låter kanske lite konstigt, men lyssna så kommer ni att förstå. Sista snutten av podcasten handlar om hur man kan råka blockera en annan spelare, men det blir en aning förvirrat och jag tror att om man inte vet vad det handlar om kommer man inte att förstå så mycket. Det är kanske något för oss att återkomma till längre fram?

Vidare skulle jag vilja komma med ett litet tips. Vincent Baker har ett litet specialerbjudande på sina spel Apocalypse World, Dogs in the Vineyard, kill puppies for satan, In a Wicked Age, Mechaton, och Poison’d just nu, $25 för ett paket med PDF:er av alla sex spelen. Erbjudandet gäller bara till den 4 Juli, så fundera inte för länge.

Teknochock = nostalgichock

Puh! Trots att det gått en hel månad så har jag knappt återhämtat mig från GothCon. Och när jag trodde att jag hade gjort det, ja då blev det knytkonvent i Luleå. Men men, jag klagar inte. Det är ju faktiskt väldigt väldigt trevligt att spela spel.

Nu ska det här inte bli någon konventsrapport däremot utan jag ska tipsa om en av de coolaste grejer jag såg på GothCon: det nya svenska rollspelet Teknochock. Det är nämligen så att 90-talet är tillbaka och har tagit steroider. Saknar du Mutant 2089? Tycker du Blade Runner är bra på riktigt, men att de hade för små pickadoller? Då tror jag Teknochock är helt rätt grej för dig. För mig räcker omslaget som säljpunkt.

Dessutom! Fram till och med imorgon fredag (27/5) får du en extra bra deal på spelet också: 120 pix direkt hem i brevlådan (ordinarie 150). Nostalgichock för pizzapengar? Det måste ju vara bra. Eller? Ta en titt på vad Wilhelm tycker!

Halva priset, bara idag:
Play Unsafe och A Taste For Murder

Jag surfade just in på Story Games och såg något roligt: Graham Walmsley som har skrivit boken Play Unsafe (om att använda improteaterns tekniker i rollspel) och mordgåtespelet A Taste For Murder erbjuder idag (18/4) båda böckerna för halva priset. För att inte krångla till det så tar han också $3 i frakt, utan att ta nån hänsyn till var böckerna ska: »Det jämnar ut sig«, menar Graham. Härlig inställning!

Här kan du läsa lite vad Wilhelm tyckte om A Taste For Murder när han läste igenom det. Play Unsafe kan du bekanta dig med genom att lyssna på Märklighetstrogets första avsnitt, som vi har tipsat om tidigare.

Om du vill lägga en beställning så gör du det via Grahams blogg/hemsida Thieves of Time. Kolla gärna runt på de andra roliga grejerna som Graham erbjuder också!

Vilket Fiasco!

Det är inte bara i Luleå som förberedelserna för GothCon rullat igång, utan även här i Umeå så har det pysslats en del. Jag har skrivit ut och häftat ihop ett gäng playsets till Jason Morningstars Fiasco, som jag förstås ska ha med mig till Indierummet. Så här fint kan det se ut om man breder ut dem över sitt soffbord:Fiasco är ett spel som är inspirerat av filmer i bröderna Coens stil. Det är stora skopor av svart humor och tragiska människoöden. Som namnet antyder så garanteras ett rejält fiasko för de stackars rollpersonerna.

Det är ett spel utan spelledare, där man istället turas om att vara i rampljuset. När det är ens tur får man välja mellan att antingen etablera scenen, eller välja om den ska sluta positivt eller negativt för ens rollperson. Vad du än väljer så hamnar det andra i dina medspelares händer, vilket garanterar att inget någonsin kommer bli som du tänkt dig.

En riktigt finurlig sak med Fiasco är de playsets som spelet använder sig av. Ett playset består av en settingfrö (t.ex. en förortsidyll med en massa skit under ytan, á la Desperate Housewives), och några tabeller som man kommer välja element ifrån för att få ihop ett bra utgångsläge för sitt fiasko.

Det ingår fyra playsets i själva spelet, och som bilden ovan skvallrar om så har jag skrivit ut ytterligare 11 som jag plockar med mig till GothCon. Det är bara en bråkdel av alla playsets som finns att tillgå: den som vill hitta fler tittar med fördel in här och kollar om det finns nåt som ser spännande ut!

När jag spelade tidigare i veckan så blev det en riktigt tragisk historia i westernmiljö, så pass tragisk att jag faktiskt inte har mage att återge detaljerna här. Om du verkligen vill höra hur synd det var om min gubbe Weston Sinclair så får du titta förbi Indierummet – men om du ändå är där så kommer jag nog tycka att vi ska spela istället!

Nå, hur var det, ska man kanske packa lite kläder också?

 

Inför GothCon, skuggor och chips

Puh! Jag är mitt uppe i förberedelserna inför GothCon. Inte nog med att jag skall förbereda speltest av både Kadettspelet (som snart byter namn) och ett hemligt projekt, jag måste tvätta och packa och göra en massa andra förberedelser som inte direkt har med spelandet att göra. Tur att det finns chips, de är nästan som riktig mat, och förberedelserna är inte jobbigare än att öppna påsen.

Flera av spelledarna från Nordnordost skall ner och spela i Indierummet på GothCon, kom gärna förbi och säg hej om du också skall dit.

Jag har som vanligt lyssnat på podcasts, och den här gången vill jag tipsa om Episod 107 av Canon Puncture, i vilken Arnold och Rich diskuterar IIEE. IIEE utläses Intention, Initiation, Execution and Effect och det är en av de viktiga byggstenarna i rollspelet The Shadow of Yesterday. Väl värt att lyssna på då de tar upp hur man kan föra med sig erfarenheter därifrån till andra spel också, dessutom är The Shadow of Yesterday något av ett favoritspel för både Anders och mig.

Gränser, slöjor och bärpaj

Det har hänt mycket trevligt de senaste dagarna. Först Spelledarens dag i fredags. Sedan en spelhelg med spelledare från Nordnordost och andra vänner, och slutligen Fettisdagen med sina fastlagsbullar tidigare i veckan.

Från firandet här hemma blev det en massa grädde över och den visade sig passa utmärkt till bärpajen jag precis tog ur ugnen.

Jag skall alldeles strax tipsa om några podcasts, precis som jag brukar, men först tänkte jag prata lite om gränser och slöjor.

I Indierummet Nordnordost brukar vi uppmana våra gäster att ”spela djärvt”. Men vad menar vi egentligen med det?

Vi resonerar som så att rollspelandet, eller egentligen allt man tar sig för, blir roligare om man är engagerad. Ett bra sätt att bli engagerad i rollspelande är att utmana sig själv och sina medspelare. Att komma på kluriga och svåra sitationer, att ställa frågor som kanske har svar som är lite obekväma eller kanske bara testa att göra något man egentligen tycker är en liten aning obehagligt. Men det är lurigt med att spela så där utmanande, om man råkar trampa någon på tårna eller säga något fel kan man göra sina medspelare både ledsna och upprörda. Det är ju verkligen inget man vill göra, inte ens vid spelbordet, målet var ju att alla skulle bli engagerade och ha roligt.

För att kunna undvika sådana situationer är det praktiskt att kunna ta till gränser och slöjor som redskap. En gräns markerar något man inte alls vill skall finnas med i spelet eller berättelsen, det är till exempel inte helt ovanligt att folk inte vill spela i spel som handlar om övergrepp och mobbing. En slöja är mjukare, den markerar något som man kanske kan tänka sig att ha med i berättelsen, men inte spela ut. Det klassiska exemplet på en slöja är i gamla svartvita filmer där hjälten och hjältinnan kramas och sedan sveper kameran iväg och filmar en eldstad en stund, vi i publiken förstår att de kom varandra nära, men det visades inte i bild.

En del grupper diskuterar gränser och slöjor direkt när de skall börja spela något nytt, bara för att kolla att alla har samma förväntningar och ramar. Andra låter saken vänta tills en tänkbart känslig situation närmar sig, och då pausar man lite snabbt och kollar med de andra om de tycker att det som är på väg att ske är ok. Ännu ett sätt är att helt enkelt bara säga till spelledaren eller sina medspelare om man tycker att något borde ske bakom en slöja, eller att det är bortom en gräns och skulle förstöra spelglädjen.

Hur man än gör tycker vi att det är viktigt att man kan hantera sådana situationer på ett sätt som alla trivs med. Det är först när man inte behöver vara rädd för att gå över någon annans gränser som man kan spela djärvt och uppleva fantastiska och dramatiska saker i spel.

Fundera själv på var du har dina gränser i rollspel och vad du helst gömmer bakom slöjor, och lyssna gärna på episod 31 av Jennisodes, där Jenn får besök av Jen Dixon och de diskuterar hur man kan spela kring tragedier. Jen tar upp både gränser (lines) och slöjor (veils) i diskussionen och lyssnaren förväntas veta vad det är, men det vet du ju.

Mer lättsam ton har de i Pulp Gamer Out of Character episod 157, där de pratar spelledande och berättar om hur de håller på att lära upp en ny spelledare i sin grupp och vilka tekniker de använder för det.

Själv har jag nog en liten bit paj kvar i köket, bäst att äta upp den så den inte blir dålig.

Solglasögon till Karla – Awesome till dig

Elizabeth Shoemaker har ordnat ett paket med sex rollspel som säljs för $10 till förmån för en sjuk väninna:

Get 6 hot games and a NEW exclusive AW splat for $10! Help a young woman who’s going blind!

Jag har spelat Remember Tomorrow och Polaris, fantastiska spel båda två, bara de gör det till ett prisvärt paket.

Dessutom följer det nya spelet Perfect med, ett häftigt spel om frihetsbrottslingar i ett alternativt England. Mycket starka 1984-vibbar.

De andra spelen (Mars Colony, Murderland och Geasa) har jag faktiskt ingen koll på än, men det kommer att bli bättring…

Indiespel och marmelad

Jag satte mig ner för ett tag sen och funderade kring något så tråkigt som definitioner. Vad är egentligen ett indiespel? Vilka spel kvalificerar sig för denna åtråvärda titel och får spelas i Indierummet?

Det finns de som menar att alla spel som görs av oberoende personer är indiespel. Men om man beaktar hur liten rollspelsindustrin är egentligen, och hur små de flesta företagen är blir oväntat många av de gamla klassikerna plötsligt indie. Det kan stämma, givet definitionen, men då får man med en mängd spel som inte vanligen räknas till indiespelen.

De flesta som pratar om indiespel menar något som skrivs och säljs av en och samma person, saknar spelledare, går att spela utan förberedelser, har konstiga eller fokuserade regler, är litet och lättläst, är tryckt på billigt papper med enkel layout och är amatörmässigt i språk, formgivning eller bild.

Jämför dina egna favoriter med de egenskaperna, passar de helt och hållet? Om inte, är de ändå indiespel enligt dig?

Diskussioner som rör indiespel hamnar väldigt lätt i det där definitionsträsket. Sedan är det svårt att hitta den röda tråden igen, och det enda man kom fram till var att man inte var eniga.

Själv har jag kommit fram till att låta saken vara, folk får kalla spelen vad de vill. I Indierummet kommer vi ändå att fortsätta visa upp nya intressanta små spel. Där nytt inte nödvändigtvis betyder att spelet har kommit ut nyligen, bara att vi själva har upptäckt det nyligen. Genreklassikern Polaris tog mer än fem år på sig att hitta fram till vårt spelbord.

Marmeladen? Den puttrar på spisen och fyller hela lägenheten med doften av stjärnanis, äpple och apelsin. Jag tror bestämt att jag skall gå och provsmaka.

Vill du höra fler röster diskutera saken kan jag tipsa om avsnitt 60 av The Jank Cast. Där diskuterar de också sina indiefavoriter och tekniker man kan ta med sig till traditionella spel.

Genmaicha och konflikter

Hamburgare är fantastiskt gott, och en vanlig kvällsmat sedan jag skaffat en microvågsugn med crisp. ”Crisp?” frågar du dig kanske. Crisp betyder att man kan steka hamburgare i micron! Jag undrar om det inte borde delas ut någon sorts Nobel-pris för den uppfinningen.

Nu efter dagens stök, och hamburgare, sitter jag med en kopp ångande genmaicha och tänker på konflikter. Specifikt konflikter i rollspel.

Sean och Eric som gör Narrative Control har spelat in två avsnitt i rad som handlar just om konflikter. Episod 59 behandlar konflikter inom gruppen. Ett svårt ämne, och en sak som verkligen kan lyfta spelet om man får till det rätt. De kommer med råd och tips, och höjer också ett varningens finger för saker som verkligen kan sabba en spelomgång.

När man ändå tänker på konflikter är episod 58 väl värt en genomlyssning. I det avsnittet tar de upp motståndare utanför gruppen som rollerna inte kan besegra med simpelt våld, sociala motståndare. Även här kommer de med massor av bra tips.

I båda episoderna refereras det flitigt till Smallville RPG, har du inte satt dig in i hur det funkar kan det vara värt att lyssna genom episod 25 av Jennisodes, där Jenn och hennes spelgrupp diskuterar spelet och förklarar hur det fungerar. Det verkar vara ett riktigt häftigt spel.

Nu skall jag återgå till mitt popcornte innan det kallnar.