Man m\u00e5ste ha levt under en sten f\u00f6r att inte ha st\u00f6tt p\u00e5 Simon St\u00e5lenhags bilder p\u00e5 ett fantastiskt \u00e5ttiotal fyllt av maskiner och vidunder. Inom rollspelssv\u00e4ngen \u00e4r det lika sv\u00e5rt att undkomma Fria Ligans rollspel ”Ur Varselklotet”, som \u00e4r skrivet av Nils Hintze och utspelar sig p\u00e5 den v\u00e4rld St\u00e5lenhag m\u00e5lar fram. F\u00f6rra \u00e5ret vann spelets engelskspr\u00e5kiga utg\u00e5va fem Ennies, vilket \u00e4r makal\u00f6st.<\/p>\n
Denna sisstn\u00e4mnda h\u00e4ndelse var vad som fick upp mina \u00f6gon f\u00f6r spelet: detta m\u00e5ste vara n\u00e5gonting s\u00e4rskilt! N\u00e4r det kom l\u00e4t jag det passera igenom, d\u00e5 jag varken \u00e4r fascinerad av \u00e5ttitalet, f\u00f6dd som jag \u00e4r i \u00e5rtiondets slut, och heller inte blev imponerad av reglerna till ”Mutant: \u00c5r Noll”, d\u00e5 de ligger utanf\u00f6r vad jag brukar tycka om.<\/p>\n
Till denna text l\u00e5nar jag den modell Wilhelm anv\u00e4nde n\u00e4r han recenserade spel p\u00e5 sin blogg. B\u00e5de Regelmekanik och Form beskriver Systemet, men olika delar av det. Formen handlar om\u00a0hur<\/em> spelet ska spelas – det sociala kontraktet, strukturen, m.m. –\u00a0 medan\u00a0Regelmekaniken behandlar den mekanik som spelare aktivt manipulerar.<\/p>\n Sj\u00e4lva boken \u00e4r i storformat, p\u00e5 181 tjocka helf\u00e4rgssidor (d\u00e5 r\u00e4knar jag inte med index l\u00e4ngst bak och lista \u00f6ver kickstarterbackers). Spelets regler och milj\u00f6 beskrivs p\u00e5 de f\u00f6rsta 110 sidorna, medan de sista fem kapitlen best\u00e5r av fyra sammanh\u00e4ngande \u00e4ventyr.<\/p>\n Det \u00e4r en vacker bok, men en luftig och l\u00e4ttl\u00e4st layout. De flesta uppslag inneh\u00e5ller minst en av St\u00e5lenhags illustrationer och inte s\u00e4llan tar dessa upp mer plats \u00e4n uppslagets text. En f\u00f6ljd av detta \u00e4r att sidorna inneh\u00e5ller f\u00f6rh\u00e5llandevis lite text och att man som l\u00e4sare\u00a0 snabbt tar sig igenom kapitlen. Sammantaget \u00e4r\u00a0 ”Ur Varselklotet” \u00e4r ett snabbl\u00e4st spel, med en f\u00f6red\u00f6mligt klar stil.<\/p>\n I ett alternativt \u00e5ttital finns v\u00e4rldens st\u00f6rsta partikelaccelerator – Slingan – under M\u00e4lar\u00f6arna. P\u00e5 femtitalet uppt\u00e4ckte sovjetiska forskare magnetrineffekten, som g\u00f6r att man med magnetrindiskar kan f\u00e5 fordon, inklusiva stora lastare att sv\u00e4va. Japanska forskare har lyckats utveckla goda vandrande robotar. Med kunskap fr\u00e5n Slingan byggs alla m\u00f6jliga vidunder: mikrochips, tidsmaskiner, vandrande robotar, talande robotar, m.m.<\/p>\n Rollpersonerna \u00e4r 10-15 \u00e5r gamla och g\u00e5r i skola, far p\u00e5 tr\u00e4ningar, dr\u00f6mmer sig bort och lackar p\u00e5 sina f\u00f6r\u00e4ldrar. J\u00e4mte denna vardag vi \u00e4r vana vid finns emellertid f\u00f6rrymda experiment fr\u00e5n Slingan i skogarna. Det \u00e4r upp till ungdomarna att l\u00f6sa de mysterier som Slingan framkallar.<\/p>\n St\u00e5lenhags illustrationer \u00e4r vackra och f\u00f6rmedlar en god k\u00e4nsla, men f\u00f6r mig \u00e4r det texten som fr\u00e4mst f\u00f6rmedlar milj\u00f6n. Genom birollerna och \u00e4ventyren som finns bifogade finns en uppsj\u00f6 av exempel p\u00e5 hur Slingans teknologi kan anv\u00e4ndas. Texten lyckas v\u00e4l med att f\u00f6rmedla \u00e4r att\u00a0ingenting<\/em> \u00e4r vad det verkar och att mysterium kan ta sig start i det mest vardagliga.<\/p>\n Det finns \u00e4ven en presentation av Boulder City, en stad i USA, som motsvarar M\u00e4lar\u00f6arna. I \u00e4ventyr och playbooks finns namn, handouts och platsanvisningar \u00e4ven p\u00e5 engelska och anpassade till Boulder City. Den svenska Slingan \u00e4r emellertid i fokus, b\u00e5de i text och bild, och Boulder City \u00e4r d\u00e4rmed mindre intressant och utvecklad.<\/p>\n ”Ur Varselklotet” baserar sig p\u00e5 samma regelmotor som Fria Ligans ”Mutant: \u00c5r Noll” och ”Coriolis”.\u00a0 Spelledaren f\u00f6rbereder h\u00e4r mysterier som rollpersoner ska l\u00f6sa. N\u00e4r spelare hamnar i trubbel sl\u00e5r de T6-p\u00f6lar best\u00e5ende av grundegenskap + f\u00e4rdighet och varje sexa \u00e4r en framg\u00e5ng. I de flesta fall r\u00e4cker det med en framg\u00e5ng, men i sv\u00e5ra fall kr\u00e4vs fler.<\/p>\n Sj\u00e4lva t\u00e4rningsmekanismen \u00e4r funktionell men f\u00f6rh\u00e5llandevis frikopplad fr\u00e5n spelets specifika form. Det finns dock n\u00e5gra intressanta mekaniker som mer tydligt kopplar spelet till ton\u00e5rsgenren: Typerna och Tillst\u00e5nden.<\/p>\n Den mest eleganta mekaniken den kring skador och l\u00e4kning. Rollpersoner kan inte d\u00f6 och har inga kroppspo\u00e4ng, eller motsvarande. N\u00e4r en rollperson misslyckas i en konflikt kan spelledaren ge denne ett Tillst\u00e5nd: Uppr\u00f6rd, R\u00e4dd, Utmattad eller Skadad, vilka ger -1 p\u00e5 efterf\u00f6ljande slag. Rollpersoner kan \u00e4ven i en konflikt v\u00e4lja att ta ett Tillst\u00e5nd f\u00f6r att f\u00e5 sl\u00e5 om sina misslyckade t\u00e4rningar i hopp om att lyckas.<\/p>\n F\u00f6r att sedan l\u00e4ka dessa Tillst\u00e5nd beh\u00f6ver rollpersonen tillbringa en lugn scen med sitt Ankare: en annan figur som \u00e4r v\u00e4ldigt viktig f\u00f6r denne, t.ex. en f\u00f6r\u00e4lder eller ett syskon. Denna mekanik s\u00e4tter tonen p\u00e5 ber\u00e4ttelsen, d\u00e5 den uppmuntrar till en variation mellan vardagliga och \u00e4ventyrliga scener. Den g\u00f6r det \u00e4ven naturligt f\u00f6r exempelvis f\u00f6r\u00e4ldrar att dyka upp och f\u00f6r spelare att gestalta rollpersonernas s\u00e5rbara sidor.<\/p>\n ”Ur Varselklotet” anv\u00e4nder playbook-formatet, d\u00e4r varje spelare v\u00e4ljer en rollpersonstyp som de sedan skapar sin rollperson utifr\u00e5n genom att g\u00f6ra en serie intressanta val: relationer, stolthet, ikonisk \u00e4godel, ankare och problem. Formatet l\u00e5ter spelet komma ig\u00e5ng snabbt och ger en k\u00e4nsla f\u00f6r rollpersonen. Playbook-formatet lider emellertid av att nyskapade rollpersoner \u00e4r arketypa och utan s\u00e4rdrag.<\/p>\n I t.ex. Apocalypse World l\u00f6ses detta genom att man spelar deras personlighet med hj\u00e4lp av moves och utvecklingar. I ”Ur Varselklotet” finns inga motsvarande regler och utvecklingen handlar om att h\u00f6ja f\u00e4rdighetsv\u00e4rden. Detta beh\u00f6ver inte vara ett problem, utan kan snarare ses som genretypiskt: under ton\u00e5rstiden\u00a0\u00e4r du f\u00f6rpassad till din givna sociala roll.\u00a0Vidare betyder det att mysteriel\u00f6sandet kommer i f\u00f6rsta hand, snarare \u00e4n personliga intriger rollpersoner emellan.<\/p>\n ”Ur Varselklotet” har en tydlig bild av hur det t\u00e4nkt att spelas, vilken f\u00f6rmedlas till l\u00e4saren. Tidigt i boken beskrivs spelets principer, varifr\u00e5n resten av spelet sedan utg\u00e5r.\u00a0Formm\u00e4ssigt f\u00f6ljer man ett traditionellt uppl\u00e4gg med spelledare+spelare.<\/p>\n I spelets ber\u00e4ttelser dras rollpersonerna in i mysterium, vilka spelledaren f\u00f6rbereder och som rollpersonerna unders\u00f6ker och f\u00f6rhoppningsvis l\u00f6ser. Dessa \u00e4r fr\u00e4mst t\u00e4nkta att spelas under ett spelm\u00f6te, men det diskuteras ocks\u00e5 hur man kan spela l\u00e4ngre \u00e4ventyr. Spelledaren har god hj\u00e4lp i att veta hur hen ska planera mysterier, genom ett bra spelledarkapitel samt genom den v\u00e4lskrivna kampanjen som \u00e4r bra exempel. Kapitlen \u00e4r fulla av id\u00e9er som man kan anv\u00e4nda f\u00f6r att skapa egna mysterier.<\/p>\n Bokens svagaste del \u00e4r nog diskussionen om det som kallas ”\u00c4ventyrslandskap”, vilket \u00e4r det andra s\u00e4ttet att spela p\u00e5. \u00c4ventyrslandskapet \u00e4r en fisktanksliknande struktur, d\u00e4r rollpersonerna glider runt och drar i olika bitar och finner mysterium. Detta kapitel \u00e4r kort och utvecklar inte resonemangen, vilket l\u00e4mnar mig med fr\u00e5gor: Vad skiljer detta fr\u00e5n Mysterier? Glider inte dessa bara in varandra, i en kampanj? I min f\u00f6rest\u00e4llning beskrivs egentligen h\u00e4r mycket av det vardagliga spelet som annars f\u00f6rekommer mellan \u00e4ventyr. Det diskuteras dock v\u00e4l \u00f6versiktligt.<\/p>\n Jag hade inte haft n\u00e5got emot om man hade strukit diskussionen om \u00c4ventyrslandskap fr\u00e5n boken och varit tydlig med att spelet \u00e4r t\u00e4nkt att spelas i avgr\u00e4nsade mysterier. Krokarna, birollerna och h\u00e4ndelserna som beskrivs i kapitlet hade kunnat bevaras som extra inspiration f\u00f6r spelledaren att bygga \u00e4ventyr med.<\/p>\n Det \u00e4gnas \u00e4ven lite utrymme till att diskutera hur man skapar intressant spel i och kring vardagsscener. Detta l\u00e5ter vardagen fungera som en fondv\u00e4gg till mysteriet, vilket passar ton\u00e5ringar. \u00c5 andra sidan hade det kunnat vara givande att diskutera hur man som spelledare kan anv\u00e4nda sig av relationer, problem och stoltheter f\u00f6r att bygga mysterium som k\u00e4nns personliga, d\u00e5 dessa redan \u00e4r del av rollpersonerna. N\u00e5, en engagerad spelgrupp kommer att l\u00f6sa det oavsett.<\/p>\n Ur varselklotet” \u00e4r ett tydligt och fungerande spel som g\u00f6ra sin grej: mysteriel\u00f6sande ton\u00e5ringar i en milj\u00f6 fylld av robotar, urtidsvidunder och en lekfull oskuldsfullhet. Den som \u00e4r intresserad av detta finner h\u00e4ri ett tydligt och v\u00e4lfungerande spel. Det \u00e4r l\u00e4tt att plocka upp, f\u00f6rst\u00e5 och b\u00f6rja spela; av dessa anledningar fungerar det nog v\u00e4l oavsett erfarenhet.<\/p>\n Spelet \u00e4r l\u00e5ngt mer fokuserat \u00e4n de flesta flashiga produkter fr\u00e5n stora f\u00f6retag: i ren textm\u00e4ngd \u00e4r spelet inte l\u00e4ngre \u00e4n m\u00e5nga indiespel. Detta \u00e4r ingenting negativt i mina \u00f6gon, d\u00e5 det l\u00e5ter spelet vara f\u00f6red\u00f6mligt fokuserat. D\u00e4remot b\u00f6r man ha rimliga f\u00f6rv\u00e4ntningar, s\u00e5 att man inte som jag blir \u00f6verraskad av hur snabbt man l\u00e4ser igenom det.<\/p>\n Det \u00e4r i sin tydliga form som spelet gl\u00e4nser. Regelmekaniken \u00e4r funktionell, men hade nog g\u00e5tt att byta ut mot t.ex. Archipelago-kort utan att upplevelsen hade blivit v\u00e4sentligt annorlunda, eller f\u00f6r den sakens skull mot de mer passiva reglerna i\u00a0”Kutulu”. \u00c4ven textens gl\u00e4dje och kvalitet st\u00e5r ut. Simon St\u00e5lenhags bilder \u00e4r v\u00e4ldigt fina och st\u00e4mningsfulla, men f\u00f6r mig var det textens lekfulla tokighet som v\u00e4ckte min f\u00f6rtjusning, trots att jag\u00a0har hyst ett v\u00e4ldigt l\u00e5gt intresse av koncept.<\/p>\n Om jag blir inbjuden att vara spelare kommer jag inte vara avig till att spela ”Ur Varselklotet”. D\u00e4remot kommer jag nog inte att vilja spelleda det i kampanj p\u00e5 grund av mina egna preferenser: f\u00f6r att spelet ska bli bra b\u00f6r spelledaren ha f\u00f6rberett ett intressant mysterium som spelarna kan utforska. Sj\u00e4lva genren intresserar mig inte nog mycket f\u00f6r att jag ska ta mig den tiden som kr\u00e4vs f\u00f6r att g\u00f6ra s\u00e5dana f\u00f6rberedelser.<\/p>\n Spelet kan dock vara bra f\u00f6r att introducera nyb\u00f6rjare till rollspel. Vi har diskuterat bra story before-spel att ha i spelsalong och det \u00e4r m\u00f6jligt att ”Ur Varselklotet” kan kvala in d\u00e4r, om man hittar n\u00e5got kort och bra \u00e4ventyr.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Man m\u00e5ste ha levt under en sten f\u00f6r att inte ha st\u00f6tt p\u00e5 Simon St\u00e5lenhags bilder p\u00e5 ett fantastiskt \u00e5ttiotal fyllt av maskiner och vidunder. Inom rollspelssv\u00e4ngen \u00e4r det lika sv\u00e5rt att undkomma Fria Ligans rollspel ”Ur Varselklotet”, som \u00e4r skrivet av Nils Hintze och utspelar sig p\u00e5 den v\u00e4rld St\u00e5lenhag m\u00e5lar fram. F\u00f6rra \u00e5ret … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Joel l\u00e4ser ”Ur Varselklotet”<\/span> Boken<\/h3>\n
Setting<\/h3>\n
Regelmekanik<\/h3>\n
Formen<\/h3>\n
Sammanfattningsvis<\/h3>\n
Kommer jag att spela det?<\/h4>\n